Jag har alltid tyckt om vintern, varit något jag sett fram emot. Förra året märkte jag att jag inte längre kände så, kalla turer med buss, födelsedagen och julafton är liksom inte lika roligt längre. Jag fick för mig att jag blev depprimerad, på riktigt. Blev taskig och lättirriterad mot personerna jag gillar mest runt omkring mig och var alltid trött. Mådde aldrig hundra procent bra. Det var ett år sedan, för två dagar sedan fick jag utslag i mitt ansikte, som jag får titt som tätt, det pluppar upp i ansiktet när de vill, som knotter, syns knappt alls, men det kliar och jag bara stör mig på det. Jag vet inte om det kommer med mitt humör, men halleluja, någon behöver sätta fart i mig. Förstår inte varför jag blir såhär, känner inte igen mig själv. Visst har man hört att folk blir "nere" när hösten börjar komma, men detta är fan inte att vara nere. Det är djupare. Ska somna till lite musik och tankar som inte försvinner.